Förkläde Med Minne...


Min fostermamma dog för några år sedan, minns faktiskt inte hur många år det har gått.
Efter att jag flyttade hemifrån så hade vi kontakt men ingen jättebra kontakt, hon har behandlat mig väldigt illa och ville bara ha en söt liten flicka att visa upp, själv hade hon tre pojkar och önskade sig så mycket en flicka. Den flickan blev då jag eftersom min biologiska mamma inte orkade med ett barn och mamma och pappa var skilda så det bidrog väl också att hon inte orkade.

Sista gången jag träffade fostermamma, det var när jag, Kjell & Angelica var på väg hem efter att ha varit på semester, då åkte vi förbi Norrköping och hälsade på, vi blev kvar en natt innan vi sedan åkte hemåt.

Fostermamma var duktig på att sy med symaskin, mycket kläder har hon sytt och hon hade en stor kärlek till tyger och sin symaskin som jag har till mina garner och stickor.

Hon hade sytt upp mycket förkläden och nu när vi var där så fick vi välja ett varsitt.
Angelica tog givetvis med sitt när hon flyttade hemifrån men mitt och Kjells använder vi här hemma.
Jag har slitit mycket på mitt, det har varit färdigt för soptunnan ett tag men jag har velat slita ytterligare på det men neej nu går det inte längre så nu åker det i soporna.
Jag har också använt Kjells, så när mitt är i tvätten ja då har jag använt Kjells.


Kjells förkläde kommer att hålla länge till för det är gjort i ett kraftigare tyg men som sagt mitt har gjort sitt, när jag tänker på det här och att det är Kerstin som sytt förklädena så tänker jag på henne. Hon har gjort mig väldigt illa så någon kärlek mot henne känner jag inte men tänker på henne gör jag ibland.

 Vi hörs snart igen
/Lotta

Gillar