Tänk Om Jag Hade Plats...


I Onsdags kom Anita och hämtade mig och Karin.
Vi skulle åka till Dvärsätt & Hägragården, där hade vävgruppen i Krokom bjudit in en man vid namn Inge Karlsson.
Han visade massor med fina vävda saker och pratade om dom så dom som ville väva visste vad det var för väv och material.
Vi kom en stund innan det skulle börja, men vad gjorde det vi hade med oss våra stickningar, så vi satte oss och stickade. Monica var där och mötte upp oss.


Tänk om man hade plats för en vävstol då skulle jag vilja sätta upp en sådan och så skulle jag väva lite nu och då som jag hade lust till, för jag tror inte jag skulle kunna sitta länge som jag kan göra med min stickning men att ha och kunna väva lite då och då, det är ju det där med tålamod också.
Jag vet att man kan gå med i en vävgrupp och så ställer man sig på kö för att få väva men nej det vill jag inte, då känner jag press på mig och då vill jag väva så jag ska bli klar fort för att nästa som står på tur ska få börja. Nej det skulle inte passa mig men att ha en egen i ett rum och kunna väva när det passade mig det skulle vara kul eller inte?!
Jag vet inte... men vackert var de... Oj oj oj... så vackert.


Hann hade inte bara material för att väva, det fick man beställa.
Något han hade med sig som vi kunde köpa på plats det var garn och jag handlade lite. Mönster fanns det också och dom fick vi. Nej inte Svarta Fårets mönster dom kostade 25:-/st men dom övriga var gratis.
Hittade bara mönster som inget kostade. Broschyrer fick man också ta gratis.


Gott fika var det också som Monica fixade biljetter till.
Hon är så snäll Monica 😘 hon fixar och ordnar


Det fanns också möjligheten att köpa lotter där man kan vinna en jättefin vävd filt.
Jag köpte två lotter. Det är 200 lotter som ska säljas och när dom är sålda då dras en vinnare.
Jag skrev upp mig på lott nr: 1 och lott nr: 200.

Filten är vävd i ett garn som heter öglemohair.


Inge håller till ca 20 minuters resväg från Gekås/Ullared så har ni vägarna förbi ja varför inte åka in och ta en titt.

 Vi hörs snart igen
/Lotta

Gillar