Journalen Del 3 /Om Mig.


Där jag nu fortsätter att skriver står inget datum men det är någon gång mellan 7/10-71 - 27/10-70 då jag kan se lite längre fram att det senare datumet förekommer.


Samtal med barnavårdsmannen Å, Kalmar.

Återbudet vid ett tidigare tillfälle i år har sannolikt att göra med att släktingar med förutfattade meningar om barn och ungdomspsykiatri skrämt fadern och dennes fästmö.
Nu har dock Å lyckats få dem att inse att det inte är så märkvärdigt att ta kontakt med PBU. De vill ju dessutom ha all hjälp de kan få med flickan, varför det varit olyckligt om ingen utredning kommit till stånd.

Både fästmön och fadern är mjuka och vänliga människor.
Givetvis är det bäst om de i fortsättningen kan behålla flickan. En återgång till mormodern eller modern är alls inte att önska.
Modern är hypokondrisk och mycket pedantisk. Vill nog helst vara för sig själv och "plåstra" om sina krämpor.
Hennes pedantiska sinnelag gör att hon enbart kommer att uppfatta flickan som störande av den ordning hon själv önskar ha omkring sig i sin lägenhet.

Utöver vad som redan framkommit nämner barnavårdsmannen Å i en skrivelse att flickan tidigare inte haft några lekkamrater (under tiden hon bodde hos modern och mormodern). Var mest tillsammans med äldre personer.

Vid sidan av överbeskyddandet hade modern stora fodringar på flickan. Modern var mycket sjukskriven dels pga ryggbesvär och dels nervösa besvär.
Det har visat sig att hon haft svårt att klara ut problemen som en ensam mor ställs inför.

Under en vecka i slutet av januari innevarande år vistades Lise-Lotte hos modern, då A e längre orkade med flickan.
Detta i sin tur fick till följd att modern sjukskrev sig för nervösa besvär.

Fadern och dennes fästmö önskar råd och hjälp i uppfostringsfrågor.


Läkarbesök: Lise-Lotte vill vid besöket här inte alls medverka vid undersökningen. Svarar inte på någon fråga utan står och gråter i ett hörn. Vägrar vara i undersökningsrummet ensam.
Någon somatisk undersökning går heller ej att genomföra. Flickan vill heller inte vara ensam i väntrummet, varför man får samtala med fadern och A en och en.

Vid samtal med A framkommer det att hon är totalt uttröttad i psykiskt hänseende. Det visar sig att det framför allt ligger stora svartsjukekonflikter mellan de tre familjemedlemmarna .
Ref: Känner sig undanknuffad. Hennes handikapp komplicerar nog saken också en hel del. Sköter hemmet ensam.
Förefaller bli mycket irriterad på patienten då hon krånglar i samband med undersökningen.
Hon tycker flickan är tjatig och att man ska behöva stå till pass för henne.
Dessutom är hon olydig. Då ref: Skall demonstrera med exempel visar det sig nog vara ganska bagatellartade saker det hela gäller tex vilka kläder flickan skall ha på sig, att hon inte kommer in till middagen i tid, att hon absolut vill ha vatten på kvällen då hon ligger i sängen och ej kommer upp och hämtar det osv.
Jag förklarar att detta är saker som alla normala barn har för sig.

Det framgår klart och tydligt att problemet innerst inne inte ligger på detta plan utan svartsjuka gentemot pat:s far.
Ref: Gråter många gånger under undersökningen.


Samtal med pat:s far: Denne tycker inte alls det är några problem med Lise-Lotte annat än hennes rädsla för tandläkare och läkare.
Han är mycket medveten om svartsjukeproblemet, som nog till största del ligger till grund för det hela.
Flickan tyr sig mycket mer till fadern. Han är nu rädd att fästmön inte orkar längre. Tycker hon är mycket duktig att sköta hushållet men blir ofta trött, irriterad och ledsen.
Ref: Är medveten om att han till att börja med tog flickans parti, säger att han gjorde det i sitt oförstånd.
Medveten om de måste hålla ihop i uppfostringsfrågor.

De skall inte vara några problem i skolan eller beträffande kamrater enligt vad lärarinnan sagt.
Går i Mölstadskolan klass:1

Status: Ingen undersökning går att genomföra. Flickan rädd och ängslig, står och gråter i ett hörn.
Vill ej vara ensam i undersökningsrummet.

Bedömning: Flickan har naturligtvis genom sin oroliga uppväxttid en stark känsla av otrygghet. Har nog samtidigt blivit ganska bortskämd och inkonsekvent uppfostrad.
Det huvudsakliga problemet för närvarande tycks i alla fall vara den djupgående svartsjukekonflikten mellan fadern, den handikappade fästmön och pat.
Jag tror ändå det finns gott hopp om att man genom samtal och en allmän understödjande behandling skall komma tillrätta med det hela.

Åtgärd: Råd till föräldrarna. Pat, får Valium sirap att bla ta före nästa återbesök.


27/10-1970
Tel,samtal med barnavårdsman Å.

Omtalar att A ringt upp och varit ganska förtvivlad. Är alldeles slut och tycker sig inte orka med Lise-Lotte mycket längre.

Vi bestämmer därför att vi ska försöka ta in Lise-Lotte så snart som möjligt för att avlasta.
Å omnämner ett fosterhem i Blomstermåla som är lämpligt för ev korttidsplacering.

Frågan är om det går att ha kvar Lise-Lotte i detta hemmet.
Fadern verkar dock synnerligen ovillig att lämna ifrån sig flickan. Kanske väljer henne än fästmön.

 Vi hörs snart igen
/Lotta

Gillar