Veckor Av Oro & Rädsla...


Hej hej...

Den 1 mars kom ett brev från regionen, det var svar på mammografin jag gjorde i februari. Detta brev blev starten på ett mående som jag inte vet hur jag ska beskriva.

Jag slogs ner fullständigt.
Ringde samma dag och frågade om det fanns möjlighet att få en snabbare tid men de gjorde det inte, hon jag pratade med var ganska kort mot mig men tog i alla fall mitt telefon nr och skulle höra av sig om det blev ngt återbud.

Dagen efter ringde jag igen då fick jag prata med en jättegullig kille, han tog sig tid med mig. Han sa också att jag skulle få komma tidigare om det kom ett återbud.
Bara några minuter efter att vi lagt på så ringde kvinnan upp jag pratat med dagen innan, dom hade fått ett återbud så jag skulle få komma dagen efter klockan 09:00

Klart jag tackade ja till den tiden. Istället för den 16 mars så kunde jag komma den 3 mars 09:00



Det blev torsdag och jag anmälde mig, gick förbi mammografin och bort till ett annat väntrum, där satt jag och hoppade av oro och rädsla.




Jag fick träffa en fin kvinnlig sköterska som gjorde en röntgen och en liten stund senare fick jag träffa läkaren.
Jag fick lägga mig på en brits och så undersökte han först mig med att känna på mitt bröst och armhåla sedan gjorde han ett ultraljud.

Han kunde inte känna ngn knöl men det gör man inte alltid sa han, beror ju på hur stor den är och vart den sitter.

Han undersökte bröstet och armhålan med ultraljud, när han var klar så ville han även att överläkaren skulle titta på ultraljudet, dom tyckte att det skulle tas ett vävnadsprov ,
Han bedövade bröstet och sedan tog han provet, när han tog provet så lät det som en häftapparat.

Hann sa till mig att "jag kan inte se att det är cancer" men för säkerhets skull tar vi vävnadsprov.

Ja det är ju jättebra men fy sjutton så rädd det här gjorde mig. Jag försökte tänkte att han sa ju att han inte kunde se cancer men man vet ju inte, han vill ju ta ett vävnadsprov för att vara helt säker för hade han varit 100% säker så hade ju inte provet behövt tagits.


Jag fick med mig ett papper hem.



Ja nu var det bara att vänta och hoppas, Vart efter dagarna den här veckan vecka nr 2 gick så började jag att slappna av, tänkte att de stod ju dom skulle ringa eller att jag skulle få ett brev inom två veckor så nu kommer det nog inget och vad händer då i torsdags jo telefonen ringer och jag ser det står telenr när ngn från regionen ringer 063- 131740.
Det var en bröstsköterska, hon berättade att det fanns en läkartid till mig dagen efter (igår klockan 11:00) Nu är det cancer... jag fick panik.

Visste inte vem jag skulle prata med men så tog jag fram pappret och där stod ett telenr till bröstsköterskorna, Jag ringde och fick prata med samma sköterska som ringde på morgonen, hon sa att hon egentligen inte fick berätta för mig för det är ju doktorn som ska berätta provresultat men jag gör det sa hon. Hon sa att det står att dom kan inte se någon cancer men att det kommer ändå bli en operation.

------------------------------------------------------------------


Tog kort på mitt bröst där sköterskan satt kompressen efter vävnadsprovet, Ingen vacker bild men vill gärna ha den med.



Självklart så ringde jag och pratade med Mikaela och Angelica.
Dom ville följa med och det kändes bra att ha med dom plus att Kjell också skulle med för ju fler öron som hör vad doktorn säger desto bättre.

Mikaela kunde inte gå från jobbet så hon kunde inte vara med och det förstår jag, hon jobbar som sjuksköterska på en avd på sjukhuset.

Angelica och Kjell var med och det var bra de, för dom kunde ju också ställa frågor och lyssna så det var jättebra.

Jag blev uppropad av en doktor Lars och ja vad ska jag säga, han visste hur han skulle ta en kvinna med stor oro, märktes att det inte var första gången han gjorde det.

Det fösta han sa efter att jag satt mig var "att du ska veta att det INTE är cancer" Oj vad skönt nu kunde jag fortsätta att lyssna med ett mer avslappnat sinne.

Nej det är inte cancer men vi kommer vilja operera knölen, det är liten knöl som är ofarlig men som kan bli farlig efter många år om man inte tar bort den så därför vill dom operera.

Jag frågade om knölen gör så att jag har ökad risk att få bröstcancer senare och det har jag inte.
Detta är också en knöl som bara uppkommer i bröstet.

Jag bad han skriva ner diagnosen på baksidan av pappret jag fick med mig hem när jag gjorde ultraljudet och vävnadsprovet för de pappret hade jag med mig.

Jag skulle få en operation inom tre veckor.



Det kunde finnas en chans att operation skulle kunna bli av redan nästa vecka så redan igår fick jag gå ner på labb och ta prover senare samma dag skulle bröstsköterskan Åsa som var med på mötet ringa mig så jag skulle få veta när det skulle bli operation.

Åsa ringde och berättade att på måndag ska jag till sjukhuset och ta ett ekg och träffa narkosen, samt att Åsa ringer för att berätta vilken tid jag ska komma på tisdag för på tisdag blir det Operation.



Dom här veckorna har varit fruktansvärda, den rädslan och oron jag haft i min kropp, ja de går inte att beskriva, det har varit hemskt.


Kjell har varit fantastisk... och jag är så glad och tacksam att jag har han i mitt liv.


Jag har nog inte fattat att jag fick så bra besked igår för kroppen och hjärnan är kvar i oron och rädslan än men det släpper väl mer och mer, den är ju ändå inte lika stor som den varit.


Fick en fin blomma av Kjell en dag som fanns på ica maxi en dag när vi var där och handlade.

 Vi hörs snart igen
/Lotta

Gillar